Våld i en nära relation

Våld i en nära relation innebär att våldsutövaren systematiskt använder olika former av våld för att utöva makt och kontroll över partnern eller familjemedlemmen. Utmärkande för våld i en nära relation är att den våldsutsatte ofta har starka emotionella band till våldsutövaren, något som kan försvåra möjligheten att göra motstånd och att bryta upp från relationen. Våldet sker ofta inomhus och utan vittne. Våldet i en nära relation är inte isolerade händelser utan sker konsekvent och eskalerar oftast över tid. Vanligen börjar våldet med subtila kontrollerande handlingar och tilltar över tid med psykiska och verbala kränkningar, hot, fysiskt och sexuellt våld samt ekonomiskt och materiellt våld. Våldets normaliseringsprocess är ett begrepp som används för att beskriva de processer som pågår i en relation där en part utövar våld mot den andre. Våld i en nära relation är inte ett relationsproblem och våldet sker inte i ett samspel. Begreppet våld i nära relationer syftar oftast till en kärleksrelation, men våld i en nära relation kan även innebära våld som utövas av exempelvis ett syskon gentemot ett annat syskon, eller våld utövat av ett barn mot en förälder, och vice versa.

Det är vanligt med olika former av våld och omsorgssvikt gentemot eventuella barn och husdjur. Att uppleva våld av eller mot närstående är skadligt för barn, liksom att själva utsättas för direkt våld. Du kan läsa mer om barn som upplevt/upplever våld här. Forskning visar även samband mellan våld av och mot en förälder och direkt våld gentemot barnet. Det finns med andra ord skäl att misstänka våld och/eller omsorgssvikt gentemot barn om en får kännedom om våld utövat av en omsorgsperson eller mot en omsorgsperson till barnet. Det finns på liknande sätt ett samband mellan våld i en nära relation och våld mot husdjur eller andra djur, såsom boskap. Att utsätta djuren för våld eller omsorgssvikt är ett sätt för våldsutövaren att hota, skrämma och utsätta familjemedlemmar för våld. Oron för ett djur kan vara en anledning att inte bryta upp för en relation där en utsätts för våld.

Modellen nedan beskriver den mångsidighet och komplexitet som våld som utövas inom en nära relation innebär. Klicka på hjulet för större bild.

maktochkontroll-grund-och-text_klar
Många kvinnor berättar om att de psykiska övergreppen och den psykologiska nedbrytningen är det som är svårast att hantera. Exempel på psykiskt våld kan vara blickar, verbala kräkningar eller att våldsutövaren inte pratar med den våldsutsatta på flera dagar. Fysiskt våld kan ta sig uttryck i allt från knuffar, fasthållande, sparkar, stryptag och användande av tillhygge. Sexuellt våld kan vara systematiska våldtäkter och andra sexuella kränkningar. Utöver det psykiska, fysiska och sexuella våldet är det vanligt att kvinnor utsätts för ekonomiskt och materiellt våld av olika slag. Exempel på detta är att tillhörigheter och ägodelar slås sönder eller säljs, att mannen hindrar kvinnan från att ha en inkomst, tar hennes pengar eller tar lån i hennes namn.

Att lämna en våldsam partner kan vara svårt av många, både praktiska, känslomässiga och säkerhetsmässiga, anledningar. Många lämnar en partner flera gånger innan en slutgiltig separation görs. Våld i en nära relation tar dock med nödvändighet inte slut bara för att kärleksrelationen avslutas. En separation kan till och med vara en utlösande faktor för grövre våld. Andra händelser som ofta innebär eskalerat våld är graviditet och barns födelse. De sätt som våldet utövas på kan komma att ändras efter en separation. Då förutsättningar för utövandet av våld förändras behöver våldsutövaren ta till andra metoder för att utöva makt och kontroll. Modellen nedan visar på hur våldsutövande fäder många gånger kan använda barnen för att fortsätta utöva makt, kontroll och våld över mamman, och därmed även barnen.

postseparation-klar
Våld i nära relationer förekommer även i relationer som inte består av en kvinna och en man, samt kan utövas av kvinnor mot män, men den vanligaste formen av våld i en nära relation utövas av en man mot en kvinna som han har eller har haft en relation med. Våld i nära relationer drabbar kvinnor i alla samhällsgrupper oberoende ålder, klass, etnicitet, funktionalitet och sexualitet. Olika omständigheter såsom funktionalitet, missbruk, eller ålder, kan innebära extra utsatthet för den våldsutsatta kvinnan. Omfångsundersökningar som gjorts både i Sverige, i Norden och i Europa visar på kvinnors omfattande utsatthet av mäns våld. Studien Våld och hälsa – En befolkningsundersökning om kvinnors och mäns våldsutsatthet samt kopplingen till hälsa från 2014 visar att 14 % av kvinnorna någon gång efter sin 18-årsdag utsatts för fysiskt våld eller hot om fysiskt våld i en pågående eller avslutad parrelation. Slagen dam, publicerad 2001, är den första större nationella undersökning som genomförts i Sverige med syfte att studera omfattningen av mäns våld mot kvinnor. Studien visar att 35 % av kvinnorna som deltagit i studien utsatts för någon form av våld av en tidigare make eller sambo samt att 11 % hade utsatts för någon form av våld från en nuvarande sambo eller make. 2014 publicerades den mest omfattande studien på EU-nivå hittills om kvinnors upplevelser av våld. 42 000 kvinnor från 28 länder i Europa har intervjuats ”ansikte mot ansikte”. Rapporten visar att 33 % av kvinnorna i Europa har upplevt fysiskt och/eller sexuellt våld efter 15 års ålder. Det motsvarar 62 000 miljoner kvinnor (siffran redogör för allt mäns våld mot kvinnor, även det våld som sker utanför en nära relation). Kommittén mot barnmisshandel uppskattar att vart tionde barn i Sverige har upplevt våld mot närstående i hemmet (SOU 2001:72). Hälften av dem upplever det ofta. Cirka hälften av de barn som upplevt våld i sitt hem utvecklar allvarliga bestående men. Studien Våld och hälsa – En befolkningsundersökning om kvinnors och mäns våldsutsatthet samt kopplingen till hälsa från 2014 visar på likartade siffror. 15 % av kvinnorna och 13 % av männen uppgav att de under sin uppväxt hade sett eller hört fysiskt våld mellan föräldrarna.

Att utsättas för våld av någon närstående, som exempelvis en partner, konstaterar Världshälsoorganisationen (WHO) vara ett allvarligt hot mot den utsattes hälsa och säkerhet. Utöver eventuella direkta fysiska skador innebär det systematiska våldet psykiskt lidande, som i sin tur kan innebära fysisk ohälsa på sikt. Vidare kan våldet medföra konsekvenser för den våldsutsattes möjligheter till utbildning eller arbete, och därmed försörjning, som i sin tur påverkar livsvillkor och psykisk och fysisk hälsa.