Normaliseringsprocessen

Kan något som känts fullständigt orimligt och onormalt vid en tidpunkt, plötsligt kännas helt normalt? Normaliseringsprocessen är ett begrepp som förklarar hur något onormalt kan bli normalt, såsom exempelvis våld i en nära relation. Normaliseringsprocessen möjliggör att våldet kan fortgå och eskalera över tid.

Normaliseringen av våldet kan gå olika fort i olika relationer och även om våld ibland utövas väldigt tidigt i en relation, sker normaliseringen vanligen succesivt och i börjar oftast även subtilt. Det kan börja med att mannen talar om för henne hur mycket han tycker om henne och hur viktigt det är för honom att de är tillsammans bara de två samtidigt som han ber henne stanna hemma med honom istället för att träffa sina vänner. Detta är något som kvinnan kan uppfatta som smickrande. Nästa gång samma scenario utspelar sig kanske mannen blir sur över att kvinnan väljer att göra något annat än att vara med honom och gången därpå ifrågasätter han hennes känslor för honom och frågar om hon egentligen ska träffa någon annan man. Resultatet kan bli att kvinnan börjar avstå från att träffa sina vänner, för att undvika bråk och att han blir sur. Mannen börjar kanske hämta henne efter jobbet, eller efter att hon träffat sina vänner, och detta kan uppfattas som omtänksamt, både av kvinnan och av hennes omgivning.

Mannen tar på så sätt mer och mer kontroll över kvinnans liv. Han börjar kritisera hennes vänner och familj. Han är svartsjuk och håller korsförhör när hon kommer hem från aktiviteter eller när hon hejar på en manlig kollega de möter på stan. Han börjar ha synpunkter på hur hon pratar och med vem, hur hon beter sig och vad hon har på sig. Han ger ”tips” på hur hon ska göra saker. Tipsen övergår i ständig kritik, han skämtar på hennes bekostnad och straffar henne med timmars eller dagars ignorering. Han säger att hon är ful och värdelös, att hon ska vara glad att han är med henne så usel som hon är, att hon inte klarar av att jobba eller plugga. Han kallar henne för hora och fitta.

I detta läge har gränserna för vad som är ok flyttats och suddats ut och saker som skulle vara oacceptabelt i början av relationen, tycks nu vara ett normalt inslag i förhållandet. Kanske börjar mannen i detta läge att knuffas och vara hårdhänt, slå sönder saker och även att utdela första slaget. Det första slaget sker ofta i en situation då kvinnan försöker vidga sitt livsutrymme. När hon vill åka på konferensen, träffa sina vänner, eller säger emot honom. Det är inte ovanligt att mannen efteråt ångrar sig och gråter, men också lägger ansvaret för våldet på henne. Det är hon som provocerar honom, om hon bara inte varit så eller gjort si.

Även om mannen utövar våld kan det finnas stunder där mannen är kärleksfull och snäll. Han växlar mellan våld och värme, något som försvårar för kvinnan att bryta upp. Hoppet om att det ska bli bättre, och tanken på att det är den snälla mannen som är ”den han är egentligen” binder henne kvar. När kvinnan blir mer och mer isolerad från omgivningen blir mannen ”större” och hans bild av henne övertas av henne själv. Hans verklighet blir också hennes verklighet.

Utöver det psykiska och fysiska våldet utövar mannen ofta också sexuellt våld och det är vanligt att våldtäkt sker i anslutning till misshandel. Att gå med på sex kan vara ett sätt att slippa grövre våld och att hålla mannen på ”gott” humör. I en relation där våld förekommer kan utrymme för att säga nej till sex saknas. Undersökningar visar att det är vanligt att kvinnor som utsätts för våld i sin relation, tvingas att utföra sexuella handlingar som mannen sett i porrfilmer.

Under normaliseringsprocessens gång försöker kvinnan att anpassa sig efter mannen för att undvika att utsättas för verbala kränkningar och fysiskt våld. En anpassning som ofta gjorts möjlig genom långsam introducering av våldet, där gränserna för vad som är okej har flyttats succesivt. Samtidigt gör hon även motstånd genom att argumentera för att hon exempelvis ska träffa sina vänner eller familj. Hon försöker förklara och resonera med honom. Något som dock är omöjligt då mannens agenda är att utöva makt och kontroll. Det handlar aldrig om någon sakfråga, han är inte beredd att lyssna till henne och hennes behov.

I slutet av normaliseringsprocessen kan kvinnan ha internaliserat mannens kritiska bild av henne. Kvinnans självkänsla är mycket nedbruten och hon kan ta på sig skulden för mannens våld. Det är mycket vanligt att kvinnan underdriver och ursäktar det våld hon utsätts för samt tar ansvaret för mannens våldsutövande. Sådant som skulle vara helt orimligt i början av relationen är nu en normal del av vardagen. Gränserna för vad som är ok har successivt flyttats och suddats ut och kvinnan vet inte längre vad som är acceptabelt och inte i en relation. Hon kan i detta läge uppleva att hon är helt slutkörd och utmattad och saknar drivkraft. Att lämna relationen kan vara väldigt svårt.