Sexuellt våld

Sexuellt våld är ett stort samhällsproblem och folkhälsoproblem i hela världen, och även i Sverige. Det sexuella våldet kan definieras som kränkningar och övergrepp med sexuella förtecken och innefatta allt från ofredande och trakasserier till våldtäkt och incest. Förövarna är nästan uteslutande män – Brå uppskattar andelen män till 99,5 procent. Men både kvinnor och män, flickor och pojkar, kan utsättas för sexuellt våld, även om sexuellt våld oftare utövas mot flickor och kvinnor.

En vanlig föreställning är att sexuellt våld utövas av okända gärningsmän, men i de flesta fall är gärningsmannen någon som offret är bekant med. De flesta sexuella övergrepp sker inomhus, i hemmet. Mörkertalet kring sexuellt våld inom en nära relation uppskattas vara stort. Det sexuella våldet är oftast det svåraste att berätta om och många känner både skuld och skam över att ha utsatts av sin partner. Det är inte ovanligt att fysiskt våld följs av ett sexuellt övergrepp. Att vara sexuellt tillgänglig kan också bli ett sätt att undvika att utsättas för andra former av våldshandlingar och bestraffningar.

Forskning som bland annat omfattar intervjustudier med förövare har visat att övergreppen i grunden handlar om att utöva makt och dominans, inte om sex. Genom våld, däribland sexuellt våld, återskapas och upprätthålls också maktobalansen och ojämställdheten mellan män och kvinnor. Det sexuella våldet drabbar även flickor och kvinnor som inte utsätts. Rädslan för att utsättas för sexuellt våld är något som begränsar flickors och kvinnors livsutrymme och tillgång till det offentliga rummet.

Den mest omfattande EU-studien hittills om kvinnors upplevelser av fysiskt, psykiskt och sexuellt våld, sexuella trakasserier och förföljelser publicerades 2014. Undersökningen bygger på personliga intervjuer med 42 000 kvinnor i alla 28 EU-länder, i genomsnitt 1 500 intervjuer per land. I undersökningen uppger 12 procent av kvinnorna att de har utsatts för någon form av sexuella övergrepp eller handlingar av en vuxen före 15 års ålder, vilket motsvarar 21 miljoner kvinnor i EU. Dessutom uppger 5 procent av kvinnorna att de blivit våldtagna någon gång efter sin 15-årsdag. Undersökningen belyser även cybervåldet mot kvinnorna: 11 procent av kvinnorna har upplevt olämpliga närmanden på sociala medier eller fått e-postmeddelanden eller textmeddelanden (sms) med sexuellt explicit innehåll. Av de unga kvinnorna (18–29 år) har 20 procent utsatts för denna typ av internettrakasserier. Undersökningen visar att 81 procent av kvinnorna i Sverige har utsatts för sexuella trakasserier sedan de fyllt 15 år.

Våld och Hälsa – En befolkningsundersökning om kvinnors och mäns våldutsatthet samt koppling till hälsa visar att var femte vuxen kvinna i Sverige någon gång har utsatts för allvarligt sexuellt våld. I undersökningen definieras allvarligt våld på följande vis:
“Att man som barn har blivit påtvingad samlag (eller försök) någon gång och/eller blivit utsatt för annat sexuellt övergrepp vid upprepade tillfällen och/eller ibland/ofta blivit slagen med knytnäve, skadad med vapen eller liknande, och/eller ofta blivit utsatt för annat fysiskt våld och/eller ofta blivit hotad med fysiskt våld och/eller ofta blivit kränkt, mobbad etc. och/eller vid upprepade tillfällen ha sett eller hört våld mellan föräldrarna. Att man som vuxen någon gång har blivit påtvingad samlag eller liknade (inklusive försök) och/eller har blivit slagen med knytnäve/föremål/sparkad eller utsatt för våld med vapen och/eller att man blivit systematiskt och upprepat utsatt för psykiskt våld.”

Före 18 års ålder har 2 procent av kvinnorna och 0,5 procent av männen blivit utsatta för någon form av sexuella övergrepp av sin pappa, styvpappa eller mammas sambo/särbo. Undersökningen Våld och Hälsa – En befolkningsundersökning om kvinnors och mäns våldutsatthet samt koppling till hälsa visar att mindre än 10 procent av de drabbade hade fått professionell hjälp och mindre än 5 procent hade polisanmält övergreppen.

Studien Slagen dam visar också att 30 procent av kvinnorna utsatts för våld av en man utanför en relation, varav hälften av våldet är sexuellt. Enligt samma studie hade 13 procent av kvinnorna utsatts för grovt sexuellt våld av en man, utanför en relation. I en enkätstudie som gjordes med gymnasieungdomar 2009 framkom det att 58 procent av flickorna och 15 procent av pojkarna hade utsatts för någon typ av sexuell kränkning (t.ex. tafsning, sexuellt betonad och ovälkommen beröring eller verbala kränkningar på nätet). I samma studie uppgav 13,5 procent av flickorna och 5,5 procent av pojkarna att de utsatts för grova övergrepp, ofta vid upprepade tillfällen.

Att bli utsatt för våld, däribland sexuellt våld, ger ofta stora negativa hälsoeffekter, både psykiskt och fysiskt. Forskning visar att de sexuella övergreppen inte bara påverkar den utsatta personens hälsa direkt, utan att de negativa effekterna kan fortsätta under lång tid framåt och också leda till sjukdomar senare i livet. Det är inte bara övergreppet i sig som kan leda till allvarlig ohälsa. Olika omständigheter kring övergreppet och det som hände sedan har liksom omgivningens bemötande och reaktioner stor betydelse för förutsättningarna att återhämta sig. Forskning visar att dåligt bemötande, misstro, skuldbeläggning och bristande stöd kan orsaka större skada än det ursprungliga sexuella övergreppet.

De skador som uppstår på grund av ett sexuellt övergrepp är sällan stora rent fysiskt. Men det förekommer också fysiska skador och om förövaren använder våld eller använder tillhyggen vid övergreppet kan de fysiska skadorna bli allvarligare. Ett skäl till att de fysiska skadorna kan bli lindriga är att den som utsätts försvarar sig och agerar för att minimera skadan. Akuta stressreaktioner vid trauma styrs av den del av hjärnan som står för grundläggande överlevnadsfunktioner. Om en fara uppfattas som oundviklig och övermäktig kan den som utsätts reagera genom att bli paralyserad. Att ge upp och till och med att ”hjälpa till” kan vara den reaktion som bäst minimerar skadan av övergreppet. Vid en akut stressreaktion är det heller inte ovanligt att drabbas av dissociativ amnesi, det vill säga oförmåga att minnas delar av en händelse.

Det finns ingen ”rätt” reaktion under eller efter ett sexuellt övergrepp och det finns inte heller några ”rätta” känslor att känna när man blir utsatt eller har blivit utsatt för ett övergrepp. Hur en person reagerar och känner samt hanterar sina upplevelser beror på flera olika omständigheter, och inget sätt är mer rätt än något annat. Övergreppet är fortfarande ett övergrepp och den som blivit utsatt är ett brottsoffer. Men många som utsatts för sexuellt våld och annat våld upplever flera negativa hälsoeffekter under lång tid. Här gäller det att få rätt stöd och hjälp – annars kan hälsoeffekterna bli många, allvarliga och varaktiga. PTSD (posttraumatiskt stressyndrom) och komplex PTSD drabbar ofta många som utsatts för olika former av våld. PTSD är ett långvarigt och allvarligt ångesttillstånd som försämrar livskvalitén påtagligt. PTSD yttrar sig på flera olika sätt, men består alltid av tre psykiska symptom: återupplevande, undvikande av det som påminner om händelsen samt överspändhet. Detta kan läka ut av sig själv, men kan också komma att kräva traumabehandling. Konsekvenserna av långvarig PTSD är en rad andra symptom och sjukdomar, som infektioner, autoimmuna sjukdomar, inflammatoriska sjukdomar och cancer. Flera vanliga kroniska smärttillstånd, som fibromyalgi och kroniska buk- och underlivssmärtor, har kopplingar till sexuella övergrepp.