Att lyssna på barn

När barn berättar om sin utsatthet är det viktigt att visa öppenhet mot barnet genom att lyssna, visa sig intresserad och vara tillgänglig om barnet vill berätta mer. Tänk på att barn inte berättar om sin situation på samma sätt som du som vuxen skulle ha gjort.

Det kan finnas flera hinder för barn att berätta om vad de har varit med om. En vanlig anledning till att det är svårt att berätta om utsatthet för våld är skuld. Barnet kan känna skuld för vad andra personer i familjen har gjort eller ha skuldkänslor för att hen låtit bli att göra något som hade kunnat förhindra en händelse. Barnet kanske känner ambivalens inför det som hänt och kan tycka synd om eller känna ansvar för den som använder våld. Barnet kan också ha en självbild som säger att hen inte är värd något annat. Det kulturella tabu som omgärdar våld i familjen kan också göra att barnet känner skam för situationen, vilket försvårar för barnet att berätta.

Många barn som upplever våld i familjen undviker att prata om detta på grund av lojalitet eller av rädsla för att något ska hända familjen eller den som är våldsam.

Att barn och unga inte känner till sina rättigheter eller vet vart de ska vända sig är också vanliga hinder för att berätta om sin utsatthet. Många barn beskriver att de försökt att berätta men inte fått något gensvar från vuxenvärlden. Detta kan barnet tolka som att hen får skylla sig själv, att vuxna ändå inte förstår eller kan hjälpa eller att det som har hänt inte går att prata om.

När barnet inte känner sig trygg med att berätta om sin situation riskerar isoleringen och beroendet av föräldrarna att förstärkas. Traumat osynliggörs och barnets möjlighet att få förstå, tolka och bearbeta sina upplevelser minskar.

Att prata med och lyssna på barn kan göra stor skillnad. Av professionella som möter barn krävs det en god förståelse för barnets inre föreställningsvärld och kunskap om barn och utsatthet. Men vanliga samtal med vuxna, som vågar vara viktiga och finnas till hands, är också oerhört betydelsefulla för barnet.

Det är viktigt att aldrig skuldbelägga barnet oavsett vad hen berättar. Barnet kan själv uppleva att hen gjort något som har bidragit till våldet. Därför är det också viktigt att vara tydlig med att det aldrig är ett barns fel att en vuxen använder våld. Det är alltid den som använder våld som ansvarar för sina handlingar.

Vuxna som är anställda på vissa myndigheter och i vissa verksamheter som berör barn och unga är skyldiga att göra en anmälan till Socialtjänsten om de möter ett barn som upplever våld eller på annat sätt far illa. Det räcker med att det finns en misstanke om att barnet far illa. Alla vuxna som får kännedom om att ett barn far illa rekommenderas att kontakta socialtjänsten. Hur du gör en anmälan till Socialtjänsten om ett barn som far illa kan du läsa om här.