Anmälan om barn som far illa

Socialtjänsten har ett särskilt ansvar att ingripa om vårdnadshavarna inte kan tillgodose den unges behov av omvårdnad, skydd eller stöd. Det är därför viktigt att du gör en anmälan till Socialtjänsten om du misstänker att ett barn far illa.

Enligt 14 kap. 1 § socialtjänstlagen har myndigheter som exempelvis skola, barnavårdscentral, åklagar- och polismyndigheter, sjukvård, barnomsorg och kriminalvård en lagstadgad skyldighet att genast anmäla förhållanden som kan innebära att socialnämnden behöver ingripa till ett barns skydd. Det gäller alla anställda vid myndigheten. Även de som är verksamma inom en yrkesmässigt bedriven enskild verksamhet som berör barn och ungdom, inom hälso- och sjukvården eller inom socialtjänstens område har anmälningsskyldighet.

Du som är skyldig att anmäla oro för att barn far illa kan läsa mer i Socialstyrelsens skrift  ”Till dig som är skyldig att anmäla oro för barn” eller på deras hemsida.

I 14 kap. 1 c § socialtjänstlagen finns en rekommendation till allmänheten att anmäla förhållanden som kan innebära att ett barn far illa. Uppmaningen till allmänheten kännetecknas vid ett ”bör” i lagtexten och utgår från att alla har ett ansvar för att barn eller ungdomar inte ska fara illa.

När kan barn fara illa?
Barn kan fara illa i många olika situationer och av en eller flera olika orsaker. Det kan exempelvis handla om barn och ungdomar utsätts för fysiskt eller psykiskt våld, sexuella övergrepp, fysisk eller psykisk försummelse eller kränkningar.  Barn som upplever pappas våld mot mamma eller lever i familjer där det förekommer allvarliga relationsproblem mellan barnet och övriga familjen kan också fara illa. Barn och ungdomar kan fara illa på grund av sitt eget beteende, exempelvis på grund av missbruk, kriminalitet och annat självdestruktivt beteende. Det kan även handla om att de utsätts för hot, våld eller andra övergrepp från jämnåriga. Oavsett vad barnet befinner sig i för situation så är det misstanken eller kännedomen om att barnet far illa som är utgångspunkten för om en anmälan ska eller bör göras till socialnämnden.

Om du är osäker på huruvida du ska göra en anmälan kan du ringa till socialtjänsten och rådgöra med dem utan att avslöja barnets identitet. Om du berättar vad barnet heter kan socialtjänsten behöva hantera samtalet som en anmälan.

Om du misstänker att ett barn har utsatts för ett brott är det viktigt att du eller din verksamhet också överväger att göra en polisanmälan.

Hur görs en anmälan om barn som far illa?
För att göra en anmälan dagtid ringer du till socialkontoret i den stad eller stadsdel som barnet bor i. Utanför kontorstid ringer du till Socialjouren. När en anmälan har kommit in till Socialtjänsten undersöker personal från Socialtjänsten situationen. De gör en förhandsbedömning, där de tar ställning till om en utredning ska göras. Om barnet misstänks ha blivit utsatt för våld eller upplevt våld mot en närstående ska en utredning startas utan dröjsmål.

Genom utredningen gör Socialtjänsten en bedömning om att barnet eller familjen behöver någon form av stöd. Socialtjänsten intervjuar personer kring familjen för att få en så bra bild som möjligt om hur barnet har det och för att kunna fatta ett beslut om bistånd. Utredningen ska vara klar inom fyra månader.

Om du arbetar på en arbetsplats som har skyldighet att anmäla oro för att ett barn far illa kan det vara bra att ta reda på vilka rutiner arbetsplatsen har för anmälan.

Tankar inför en anmälan
Inför en anmälan kan många tankar dyka upp som gör en osäker och kan utgöra hinder för att anmäla.

Tänk om misstankarna är obefogade?
Det kan vara svårt att göra en anmälan om man saknar tydliga belägg för sin oro och inte har något konkret att peka på. Misstankarna om att barnet far illa behöver dock inte vara bekräftade eller bevisade. Det är socialtjänstens eller polisen uppgift att utreda. Du behöver inte spekulera i orsaker till eventuella tecken på att barnet far illa eller i skuldfrågan.

Kan en anmälan göra mer skada en nytta?
Man kan aldrig få några garantier för att en anmälan gör barnets förhållanden bättre. Den som anmäler kan oroas över att barnet kanske blir bestraffat eller att situationen blir värre. Barn och ungdomar har ofta dålig kunskap om sina rättigheter i utsatta situationer och var de kan vända sig. Barnet kan ha försökt signalera eller berätta för omgivningen men inte fått något gensvar. Om någon då uppmärksammar barnets situation och gör en anmälan kan barnet ändå få bekräftat att det är någon som ser det och som bryr sig om hur hen har det.

Hur ska jag kunna möta föräldrarna?
En anmälan kan uppfattas som en misstroendeförklaring och ett svek mot föräldrarna. Föräldrarna kan känna sig kränkta och reagera med ilska. När man gör en anmälan anmäler man dock inte föräldrarna, utan sina iakttagelser kring barnet. Det är bra om den som anmäler själv kan informera föräldrarna om att man kommer ta kontakt eller har tagit kontakt med socialtjänsten.

Andra hinder kan vara att man är osäker på när situationen ska anses vara tillräckligt allvarlig för att man ska göra en anmälan, att det är lättare att identifiera sig med de vuxna och ta deras perspektiv, okunskap om vad som händer vid en anmälan, oro för vad det kan föra med sig eller att det väcker mycket känslor att inse att ett barn far illa. Trots eventuella svårigheter inför en anmälan är det viktigt att vuxna reagerar och vågar ta ansvar så att barnet har möjlighet att få hjälp och stöd.