Papperslösa migranter i Sverige lever i en situation där de saknar alla de rättigheter som landets medborgare betraktar som självklara. De papperslösa är asylsökande som fått negativa besked och gömmer sig undan svenska myndigheter för att undgå tvångsavvisning. Den papperslösa gruppen innefattar också migranter som finns i Sverige men aldrig ansökt om asyl, utan redan från början bedömt möjligheterna att beviljas uppehållstillstånd här som obefintliga. Papperslösa är också de som lurats eller tvingats till landet i exploateringssyfte.

De tusentals papperslösa migranterna omfattas inte av några som helst sociala skyddsnät. De saknar rätt att arbeta och rätt till fullgod sjukvård. De saknar rättsligt skydd och möjlighet att vända sig till polis eller domstol när de utsätts för brott. Den som saknar uppehållstillstånd, saknar också en röst i det svenska samhället. Papperslösa migranter lever mitt ibland oss, i storstäderna men också på mindre orter. Det handlar om barn, kvinnor och män som försöker överleva i ett samhälle som officiellt blundar för deras existens och inte tillmäter dem ens de mest grundläggande av mänskliga rättigheter.

Vårt samhälle präglas av maktstrukturer. Människor marginaliseras på grund sitt kön, sin sexuella läggning, sin klasstillhörighet och sin funktionalitet. Marginaliseringen förstärks för människor som befinner sig i en i många avseenden maktlös livssituation som papperslösa.

Vi vill därför nu inrikta oss på att uppmärksamma papperslösa kvinnors särskilda livsvillkor och utsatthet.

Under årens lopp har medlemmar i Nätverket Ingen Människa är Illegal stött på många fall som tydliggjort papperslösa kvinnors särskilda levnadsvillkor och utsatthet. Kvinnor löper större risker när man begagnar sig av de flyktvägar som idag står till buds, nämligen att ta sig till Sverige på ”illegal” väg, ofta med hjälp av flyktingsmugglare. Vi har också fått inblick i en vardag i Sverige som präglas av dubbel utsatthet på många plan. Papperslösa kvinnor är inte bara på flykt undan hot, övergrepp, tortyr, eller förföljelser i hemlandet, utan befinner sig även i en rotlös och ständigt otrygg situation som gömda i Sverige. De lever med en ständig rädsla för att upptäckas av polismakten och Migrationsverket, och att därmed tvingas tillbaka till de skräckinjagande omständigheter de har lämnat bakom sig.

Papperslösa kvinnor blir på grund av sin rättslöshet ofta lovligt villebråd för människor som känner till deras situation och utnyttjar sin maktposition för att hota, råna, utpressa eller utsätta dem för sexuella trakasserier och övergrepp. Många av dessa kvinnor lever idag inte bara gömda undan svenska myndigheter som till följd av en inhuman, verklighetsfrånvänd migrationspolitik vill avvisa dem. De gömmer sig också undan våldsamma personer i den egna närmiljön. Förövare som hotar, våldtar, misshandlar och utpressar papperslösa kvinnor, väl medvetna om att de saknar möjligheter att försvara sig, att få hjälp eller polisanmäla övergrepp. Förövarna vet att kvinnorna riskerar att avslöjas som papperslösa om de gör motstånd och att de riskerar att gripas, tas i förvar och avvisas om de ber om skydd och hjälp av omgivningen. Förövarna vet att polisen inte sällan vägrar ta emot polisanmälningar från gömda och att alla kontakter med rättsväsendet innebär en överhängande risk att det papperslösa brottsoffret själv grips och avvisas innan en utredning ens hunnit komma till stånd.

Papperslösa kvinnor tillåts idag inte utnyttja rätten till ett tryggt boende, de saknar rätten till skyddad identitet, och de saknar också rätt till adekvat vård och behandling av traumatiska upplevelser efter sexuella övergrepp och misshandel.

Papperslösa kvinnor saknar idag alla de rättigheter som kvinnorörelsen och tusentals feministiska aktivister stridit för under många år. Den oupphörliga kampen för alla kvinnors rätt att hävda sina mänskliga rättigheter har ännu inte nått ända fram i Sverige.

Vi, medlemmar i Nätverket Ingen Människa är Illegal, har nu under lång tid försökt hitta allierade och solidariska vänner inom kvinnokampsrörelsen för vårt arbete med papperslösa kvinnor. En del kvinnojourer och kvinnorättsorganisationer har deltagit i arbetet, och vi har samarbetat för att hitta vägar att hjälpa de utsatta. Det är ett arbete som sker i tystnad och som är helt osynligt. Detta är ett utmärkt exempel osynliggjort kvinnoarbete.

I kampen för att upprätthålla alla kvinnors rättigheter – utan att skilja på hudfärg, nationalitet eller medborgarskap – glöms papperslösa kvinnor ofta bort till följd av rasistiska och patriarkala strukturer. Vårt arbete betraktas som skiljt från accepterat feministiskt arbete i ett samhälle där asylpolitik och Utlänningslagen överordnats kvinnors mänskliga rättigheter och Kvinnofridslagen.

Kvinnojourer och andra kvinnoorganisationer som trots allt hjälpt och stöttat papperslösa kvinnor, har gjort detta helt utan stöd av lagen och utan att kunna begagna sig av samhällets resurser. Samtidigt nämns i dagsläget ingenting om gömda kvinnors rättigheter i diskussionen kring en förändrad kvinnofridslag.

Det är på tiden att vi blir fler som stödjer, hjälper och skyddar för dessa kvinnor som lever bland oss, som mycket lätt kan utnyttjas på grund av sin utsatta ställning.

Vi vill få till stånd en offentlig debatt om situationen; vi vill synliggöra en hård kamp som pågår hela tiden för att upprätthålla ett jämställt samhälle. Vi kämpar för humana levnadsvillkor för alla papperslösa, men särskilt för kvinnor som på grund av sitt kön och en patriarkal struktur hamnar längst ned i makthierarkin, i ett liv präglat av rädsla och utsatthet.

Vi har under arbetet med gömda kvinnor skaffat oss verktyg i form av kunskap om lagar, kvinnojourers arbete, och stöd för kvinnor i kris. Vi anser oss ha värdefull kunskap och unika erfarenheter. Vi är också vittnen till kämpande kvinnoöden, kvinnor som i en totalt hopplös situation ändå sökt sig till människor som kunde stödja dem, samt lyckats bryta sig loss ur destruktiva relationer eller beroendeförhållanden.

Mål:

• Att Kvinnofridslagen måste ta hänsyn till papperslösa kvinnors särskilda situation och att detta också får genomslag i ny lagtext. Kvinnofridslagen ska i fall som handlar om papperslösa migranter ha ett självklart företräde framför Utlänningslagen.

Detta skulle kunna realiseras genom att papperslösa kvinnor som utsatts för hot, misshandel, utpressning, trakasserier eller sexuella övergrepp fredas och garanteras skydd i samband med anmälan om brott.

Polis och andra myndigheter måste förbjudas att ta brottsutsatta papperslösa kvinnor i förvar eller försöka avvisa dem i samband med att de anmäler övergrepp.

Polisen ska inte heller få begagna sig av uppgifter om papperslösa kvinnors uppehälle, om sådana framkommer vid anmälan eller utredning av brott, för att vid senare tillfälle kunna verkställa avvisningar.

Papperslösa kvinnor som medverkar i brottsutredning ska beviljas tillfälligt uppehållstillstånd (TUT) så länge förundersökning eller domstolsprocess pågår.

• Att Utlänningslagen skrivs om och förtydligas för att garantera en rättslig praxis där kvinnors asylskäl i sig betraktas som tillräcklig grund för att utfärda permanent uppehållstillstånd vid asylprövning. Begreppet kvinnors asylskäl innefattar exempelvis flykt undan en manlig förövare i hemlandet, flykt undan hot om könsstympning, flykt undan tvångsgifte och flykt efter övergrepp utförda av militär, polis och andra myndighetsrepresentanter.

Utlänningslagen måste även skrivas om och förtydligas så att övergrepp mot kvinnor som begåtts i samband med flykten från hemlandet eller under tiden som asylsökande eller papperslösa i Sverige, bedöms som i sig tillräckliga skäl för att bevilja verkställighetshinder vid hinderprövning respektive uppehållstillstånd vid asylprövning.

• Att väcka debatt inom kvinnorörelsen, bland feminister och jämställdhetsdebattörer om gömda kvinnors livsvillkor.

Det nästan uteslutande ideella arbete som utförs för papperslösa kvinnor idag måste synliggöras, och frågan lyftas som en viktig kvinnorättslig kamp.