En självhjälpsgrupp består av kvinnor som tillsammans bearbetar händelser de varit med om och ger varandra förståelse och stöd att orka gå vidare i livet.

Nya grupper startas upp kontinuerligt. Hör av dig till ADA om du vill skriva upp dig på väntelista. Klicka på loggan för kontaktinformation.


När en ny grupp startas finns det med två uppstarterskor. De sammankallar och fixar fika, men deras viktigaste uppgift är att få igång de rutiner som kan vara bra att ha i en fungerande grupp. Efter de första tre tillfällerna kan gruppen klara sig själv, men stödet från uppstarterskorna finns alltid där och de kommer och hälsar på ibland.

Gruppen består vanligtvis av tre till sju kvinnor som träffas en gång i veckan, cirka tre timmar per tillfälle. Från början kommer kvinnorna i gruppen överens om att vara med i alla fall de första tre gångerna och därefter att satsa på att försöka vara med i ett halvår. Hur länge gruppen fortsätter beror på många olika saker, vissa grupper (till exempel Mareld) träffas fortfarande ibland. Mötena sker på jouren och kvinnorna har ingen kontakt i övrigt. Tanken är att de inte ska ha något vänskapsförhållande medan de bearbetar sådant de varit med om.

Andra lite udda former av verksamheten är att alla får lika mycket tid på själva mötena (de pratar i så kallade rundor), något som är vanligt inom kvinnorörelsen. Kvinnorna talar i tur och ordning och kan, om de vill, få respons på sådant de berättat. Det kostar ingenting att vara med i en självhjälpsgrupp förutom medlemskapet i ADA, 200 kr per år.

Många som gått i självhjälpsgrupp har testat andra metoder tidigare – psykologer, samtalsterapi och antidepressiva mediciner. Självhjälpsgruppen är ofta en sista utväg och därför är det väldigt viktigt för oss på ADA att ge kvinnor denna möjlighet och behovet är jättestort. Många tycker att denna form av bearbetning fungerar när allt annat misslyckats och den förståelse de möter av andra kvinnor, som kanske varit med om samma sak som de själva, går inte att få någon annanstans. För andra är självhjälpsgruppen det första sättet att bearbeta sådant som hänt. Det fungerar!

Så här kan det gå till på ett möte i en självhjälpsgrupp
Kvinnorna träffas vanligtvis en gång i veckan. Det är viktigt att alla kommer i tid och prioriterar gruppen över andra aktiviteter. Det krävs mycket kraft och energi för att ta sig till mötena och därför måste de kunna lite på att de andra finns där. Någon eller några fixar fika så att det är klart i tid så att gruppen inte förlorar viktig tid på annat än anledningen till varför de är där.

Samtalen pågår i så kallade rundor där alla kvinnor får lika mycket tid. Den kvinnan som talar får själv välja vad hon vill säga eller om hon vill vara tyst. De andra får inte lov att avbryta eller ställa frågor utan låter den som talar ha sin tid i fred. Ibland kan gruppen i förväg komma överens om ett tema som anses viktigt och angeläget, men kvinnorna är alltid fria att tala om sådant som känns viktigast för dem. Efter den enskilda tiden kan det förekomma så kallad respons. Då får de lyssnande kvinnorna stötta den som talat genom att säga att de känner igen sig, komma med uppmuntrande ord eller om så önskas ge råd. Därefter går turen vidare till nästa kvinna.

Att dela tiden är en viktig grundpelare. Det innebär att alla får chansen att tala om sina problem och att alla kan känna sig lika viktiga. Även om kvinnornas bakgrund är olika finns det många gemensamma beröringspunkter.

Vid de första träffarna kommer kvinnorna, tillsammans med dem som startar upp gruppen, överens om vilka regler som ska gälla. Tystnadsplikt är en självklarhet och det är någon som uppfattas som mycket viktigt av kvinnorna. Andra regler kan vara att inte röra vid varandra, att respektera varandra, att komma i tid, att vara med i gruppen minst ett halvt år, att inte ge råd och så vidare.

Det kan stundvis vara mycket jobbigt att vara med i en självhjälpsgrupp, men när det känns som värst så finns de andra kvinnorna där och kan ge stöd och förståelse. Att väga tänka på sådant som hänt och släppa fram känslor som man kanske trodde inte fanns längre kan påverka livet mycket och då är det skönt att inte vara ensam.